Grässnultra

Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

 

Familj Läppfiskar
Labridae
En i kroppsformen heterogen och färgrik grupp, men flertalet arter har långsträckt kroppsform och tjocka läppar. 1 ryggfena med både tagg- och mjukstrålar. Analfenan har oftast 3 taggar, övriga strålar är mjuka. Munnen är mer eller mindre utskjutbar till en strut, Under lektiden intensifieras och/eller förändras färgerna hos hanarna. Familjen omfattar ca 57 släkten med ca 500 arter i Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. I europeiska vatten 9 släkten och 21 arter. I Norden 6 släkten och 7 arter.

Grässnultra
Centrolabrus exoletusKännetecken: Färgen varierar individuellt. Liknar skärsnultran men har trubbigare nos och är något mindre samt saknar släktingens karakteristiskt mörka fläck bakom ögat. Linjemönstret på kinder och haka är oftast färgat i blått och brunrött (hos skärsnultran i grönt och mörkt brunrött). Analfenans främre del har 4-6 (oftast 5) taggstrålar. Längd upp till 18 cm och vikt 77 g.

Utbredning: Söderut i Europa längs Atlantkusten till södra Portugal. Anträffad vid Grönland.

Förekomst i Sverige: Grässnultran finns endast i Bohusläns skärgård, framförallt i yttre Gullmaren. Den har anträffats 3 gånger på den danska sidan av Öresund.

Miljö: Arten vistas i smärre sällskap i öarnas algbälte samt ålgräsbäddar mellan 2-25 m. Unga fiskar håller till i grundvattnen, äldre något djupare.

Föda: Små kräftdjur, möjligen också alger. ”Putsar” andra fiskar genom att frigöra dem från parasiter, vilka kanske förtärs.

Fortplantning: Leken sker under sommaren. Också för denna art uppges att den iordningställer ett bo av tång, i vilket de fastklibbande äggen läggs. Pelagiska yngel funna i Juni-aug. Detaljer om fortplantning och tillväxt är föga kända.