Ordning glansfiskartade fiskar
Lampriformes
En heterogen grupp av fiskar med mycket olika kroppsformer. Den enda gemensamma karaktären är att alla arter saknar taggar vid eller i fenorna. 6 familjer, har en för fiskarna unik typ av utskjutbar övre käke. En del arter har simblåsa. 11 familjer, 20 släkten och 39 arter. I Europa 3 familjer.
Familj glansfiskar
Lampridae
Kroppsformen är oval och sammanpressad från sidorna. Sidolinjen löper i en båge ovanför bröstfenan. Fenstrålarna är stela och hårda. Liten, tandlös mun. Endast 1 art.
Lampris guttatus
Utbredning: Söderut i Europa längs Atlantkusten och Medelhavet. Utmed Afrikas väst- och östkuster ned till kontinentens sydspets. F ö finns glansfisken i tempererade och tropiska delar av Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. Årsviss i Norge. Tillfälligt anträffad i Danmark (minst 58 fynd, varav flertalet i juli sept.) och Sverige.
Förekomst i Sverige: Glansfisken är en särskilt under hösten tillfällig, möjligen årsviss gäst i Skagerack, Kattegatt och Öresund. Flertalet fynd har gjorts i danska vatten, men några stammar från den svenska sidan.
Miljö och vanor: Denna art för ett pelagiskt havsliv dels nära vattenytan, dels nere på djup mellan 100 och 400 m. Den simmar i regel enstaka i långsam takt.
Flyttning: Denna sydfisk besöker regelbundet norra Nordsjön och västra Norge under sommaren. Det tycks vara på återfärden söderut som glansfisken om hösten kommer in i svenska farvatten längs Västkusten.
Föda: Främst bläckfiskar och kräftdjur men även fiskar som sill, kummel, silvertorsk och vitling. Alger har påträffats i artens mage.
Fortplantning och tillväxt: Glansfiskens reproduktionsbiologi är okänd.
Användning: Glansfisken är en stor delikatess men p g a sin sällsynthet utan fiskeribetydelse i Europa, där den tas som bifångst, särskilt i Medelhavet.