Ordning abborrfiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.
Familj abborrfiskar
Percidae
Långsträckta fiskar med 2, oftast åtskilda, ryggfenor med 6-15 taggar på den främre. 1 eller 2 taggar på analfenan. Ofta taggar på gällocken. Flera rader tänder i munnen. Flertalet arter har simblåsa. 9 släkten med 146 arter är utbredda i Eurasiens och Nordamerikas sötvatten och bräckvatten. I Europa finns 6 släkten och 12 arter. Familjen är inplanterad i Sydafrika, Australien och Nya Zeeland.
Gymnocephalus cernuus
Utbredning: Österut över hela Ryssland och vidare i Asien till Kolyma och Okhotska sjön. Söderut i Frankrike till Loires och Rhônes vattensystem, Alperna, Donaus vattensystem, Svarta havets nordvästra kust, Kaukasus, norra Turkmenien och södra Sibirien.
Förekomst i Sverige: Gersen finns över hela Sverige med undantag för fjällområdet, Småländska höglandet (förekommer dock i Åsnen), Bohuslän och Halland. I sistnämnda 2 landskap finns den blott i Grinnsjön och Lyngern och i höglandet endast i Muonio älv vid Karesuando. Den är utbredd även i Östkustens skärgårdar ända upp i Bottenhavet och Luleå skärgård samt ställvis också vid Skånekusten. På Gotland finns arten bl a i Bäste träsk och Tingstäde träsk.
Miljö, vanor och flyttning: Gersen uppehåller sig i klara, medeldjupa sjöar på ler-, sten- och sandbottnar, där den är stationär, föga rörlig och ganska orädd. Den lever också i långsamt rinnande flodpartier och i bräckvatten. Den dominerar på de djupa områdena i sjöar, där näringstagandet sker om dagen. Sommartid kan den vandra från djupen upp mot stränderna, ibland även i rinnande vatten, varvid den lever i smärre stim över grundbottnarna. Om våren kan en del bestånd för lek flytta från bräckvatten till sötvatten och tillbaka igen. Under sensommar och höst vandrar gersen från Östkustens innerskärgårdar till de yttre områdena samt till djupbottnarna.
Föda: Huvudsakligen fjädermygglarver samt kräftdjur och fiskägg, jämte musslor, insektlarver och andra bottendjur.
Fortplantning och tillväxt: Leken försiggår i april-maj över sand- eller stenbottnar med vegetation på 3-6 m djupt vatten eller grundare. I enstaka fall kan lek äga rum på eftersommaren (t ex 28/8 1958 i Västerbotten). Gersarna leker i stim vid en vattentemperatur av 10-15° C. Honan kan producera mer än 200.000 ägg. De är ca 1 mm och klibbar fast på stenar och växtdelar samt kläcks efter 8-12 dygn. Ynglen är då ca 4 mm och utrustade med gulesäck.
Tillväxten går långsamt. Vid 1 års ålder är fisken ca 8 cm, vid 2 år ca 12 cm och könsmogen.
Livslängd: 6 år.
Användning: Gersen har ett välsmakande kött och förr var arten i Östeuropa uppskattad som matfisk och ett betydande fiske ägde rum.
Andra namn: Gärs; snorgärs, snorpäls och snorluv kommer av de slemfyllda groparna på huvudet; stensutare, basse och skattbonde.