Ordning gäddartade fiskar
Esociformes
En heterogen grupp av fiskar bestående av 15 familjer, 90 släkten och 320 arter. I Europa endast 5 familjer, varav 1 är inplanterad.
Familj gäddor
Esocidae
Fiskar med långsträckt kroppsform, väl avsatt, bred och platt nos samt långt bakåt sittande ryggfena. Utpräglade rovfiskar. Utrustade med simblåsa. Lever i söt- och bräckvatten. Familjen är med 1 släkte och 5 arter representerad i Europa, Asien och Nordamerika. I Europa och Sverige endast 1 art.
Esox lucius
Utbredning: I söder till Pyrenéerna, mellersta Italien och Balkan. I öster hela Ryssland och vidare genom norra och mellersta Asien till Berings sud och Kamtjatka. I Nordamerika Alaska, Canada och östra USA. Inplanterad i Spanien och anträffad i Portugal.
Förekomst i Sverige: Gäddan förekommer allmänt över hela landet utom i fjällen där den blott undantagsvis – främst i Torne älvs vattensystem – tränger upp i björkregionen. Sålunda är den funnen vid Pältsa och Treriksröset. Den finns även längs Bottniska vikens och Östersjöns kuster, ofta långt ute i havsbandet (anträffad undantagsvis upp till 90 km från närmaste strand) men framförallt i skärgårdarna. I Östersjön leker gäddan knappast söder om nordöstra Skåne. Vi Västkusten finns den blott i flodmynningar med bräckt vatten. Arten har dock anträffats i saltvatten, såsom vid Skaftö utanför Gullmaren i Bohuslän.
Miljö: Gäddan påträffas i alla slags sjöar, varma och kalla vatten, svagt rinnande vattendrag och i havet (jfr ovan). I Lappland finns den ställvis även i forsarna. Den föredrar grunda vegetationsrika vikar och sund med lugna vatten men är ej nogräknad i valet av vistelseort. Sommartid håller den sig oftast på djup mellan 1-20 m.
Flyttning: Gäddan är i regel stationär, men också flyttande bestånd förekommer. Stationära och flyttande populationer kan vistas i samma vatten. Äldre storvuxna exemplar kan vara rörliga och följer t ex i skärgården ofta strömmingstimmens förflyttningar. I större sjöar och i skärgårdar företas regelbundna vandringar av vanligtvis några kilometers längd, under vintern ut till djupare vatten och på våren upp till lekplatsen, dit samma gädda kan återvända år efter år. I Lappland och Västerbotten kan gäddan om våren vandra miltals från bräckvatten och sjöar till lekplatserna, därvid forcerande bäckar och älvar. Förflyttning i rinnande vatten sker oftast nattetid men gädd yngel på 2-7 cm flyttar om dagen i juni-aug i stort antal från Ängerån i Västerbotten ned till Bottniska viken. Sådan flyttning torde inträffa också i andra kustområden. I Finland har gäddan under den varmaste sommartiden flyttat minst 15 km från inre kustvatten utåt skärgården.
Vanor: Arten lever merendels enstaka, är revirhållare och intar ofta en favoritplats utanför vassen bland näckrosor, nate-, tång- och andra växtruggar, som begagnas för vila och spaning efter byte. Däremot ställer den sig inte inne i täta vassar (s k gäddvassar) med mindre än att där finns kanaler och gläntor. Gäddan intar föda periodvis, men detta torde ej bero på att dess tänder i pauserna mellan näringsintagandet skulle ömsas och växa ut (s k hugg- och svallköttsperioder). Året runt är blott ca 3/4 av underkäkens tänder i funktion, medan övriga tänder nybildas, dvs ömsas efter att ha avbrutits, utan att livsrytmen hos djuret av denna anledning företer några förändringar. Under varma sommarperioder drar gäddan till djupare vatten för att under hösten återkomma till grundvatten. Helst jagar gäddan under skymningen och natten. Jaktmetoden är att stå på lur gömd i vegetationen och göra en snabb rush mot bytesfisken, som ofta huggs på tvären. Genom huvudskakningar vänder gäddan bytet i munnen, så att det kan sväljas med huvudet först.
Föda: Gäddan förtär alla slags fiskar, t o m av sin egen art. Den kan också fånga ormar, grodor och fågelungar. Gäddungar under 10 cm äter kräftdjur och insektslarver. På vissa lokaler kan äldre gäddor fortsätta med att äta dagslände- och trollsländelarver jämsides med fiskföda. Gäddynglen förtär hoppkräftor, musselkräftor och vattenloppor samt andra planktondjur.
Fortplantning och tillväxt: Hanen är könsmogen vid 1-3 år, honan vid 2-5 år. Leken sker under mars-maj på översvämmade stränder och starrängar samt långgrunda vikar på varierande djup från någon decimeter till (i skärgården) 6 m. Leken pågår 3 till 6 veckor varvid ibland först de mindre, senare de större honorna fortplantar sig, medan hanarnas storlekar är mer jämt fördelade. Rommängden hos en hona på ca 2 kg uppgår till 40.000-50.000 korn, hos 5-kg-hona till ca 90.000 ägg och hos en stor hona till över 1/2 miljon. Äggen klibbar fast på blad och stjälkar. De är 2,5-3 mm. Under leken rör sig en hona omgiven av en eller två hanar långsamt över grundbottnarna och kan därvid förflytta sig ganska långt.Några revir är det alltså icke fråga om. Honan avger ca 100 ägg i taget, varvid hanen varje gång besprutar dem med mjölke. Efter en eller några minuters paus och mindre förflyttning avger de ånyo sina könsprodukter. detta fortgår i perioder om ca 1 timme. För en hona pågår leken från några dagar till en vecka, för en hane under minst 2 veckor. Rommen kläcks efter 10-15 dygn beroende på temperaturen. Ynglet, som är ca 9 mm långt, har klibbkörtlar på nosen och sitter de första dagarna fästat vid växter, konsumerande gulesäcken. Efter ca 2 veckor och vid ca 12 mm längd börjar ynglet simma och fånga plankton. Vid ca 25 mm längd är gäddutseendet påtagligt. Tillväxten är snabb och honorna växer fortast. Vid 1 års ålder kan gäddan vara 12-20 cm, 2 år 28-35 cm, vid 3 år ca 35-50 cm och med 1/2 kg vikt, vid 5 år ca 50-55 cm resp 1 kg, vid 6 år ca 55-61 cm, vid 7 år ca 59-68 cm, vid 9 år ca 89-97 cm, vid 11 år ca 99 cm. Detta är medelvärden, och tillväxten kan ske betydligt snabbare. En gädda på ca 1 m längd och ca 8 kg vikt brukar motsvara en ålder av 10 till 11 år.
Livslängd: 33 år i Finland. 30 år har konstaterats i England och 16 år i Sverige.
Status: Gäddan har gått starkt tillbaka i många trakter av Europa beroende på föroreningar, brist på lämpliga lekplatser och överfiske.
Användning: Gäddan är i Sverige en av de ekonomiskt viktigaste fiskarna och är betydelsefull likaså i andra delar av Europa. Den fångas med krokredskap, nät och ryssjor (vid lek); av sportfiskare med kast- eller spinnspö. Fångsten brukar uppgå till ca 3.000 ton per år.
Andra namn: Silvergädda, guldgädda och leopardgädda är namn på olika färgvarianter.