Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.
Familj havskattfiskar
Anarhichadidae
Kraftigt byggda, långsträckta fiskar med stort huvud, väldiga käkmuskler och imponerande tandbeväpning med stora huggtandlika tänder i framkäkarna, molarlika krosständer i bakkäkarna och 3 rader tänder i gomtaket. Tänderna förslits och byts regelbundet. Unga individ intar ingen föda under tandbyten. Huden är naken eller med små fjäll. Ingen sidolinje. 1 ryggfena, som täcker större delen av ryggen, består av enbart taggstrålar. Bukfenor saknas. Familjen är indelad i 2 släkten med 6 arter. Vid Europas och Nordens kuster 1 släkte och 3 arter.
Fläckig havskatt
Anarhichas minor
Kännetecken: Liknar havskatten men är tätt och oregelbundet mörkfläckig med snirklar, ringar och prickar. Längd och vikt upp till 1,8 m resp. 26 kg.
Utbredning: Norrut i Europa till västra Spetsbergen och under varma somrar till dessa öars nordkust. Österut till Novaja Semlja och Vajgatj. I västra Atlanten längs östra Grönland norrut till Angmagssalik Fjord och utmed västra Grönland till Upernavik Fjord och ibland till Thule. Vid Canada från norra Labrador till Nova Scotia och tillfälligt ned till Massachusetts Bay i USA. Årsviss i Norge, där arten går ned till Bergen. Anträffad i Sverige.
Förekomst i Sverige: Hittills anträffad 2 gånger i svenska hav, nämligen i Kattegatt 14/3-1892 och utanför Bohuslän mellan Pater Noster och Stora Pölsan 3/10-1979.
Miljö: Arten vistas vid dy- och sandbottnar helst med utspridda stenblock på 20-550 m djup, oftast på 100-200 m-nivån, där vattnet är mellan -1,3° och +9°C.
Flyttning: En del av populationen vandrar om våren från östra Barents hav till bankar utanför Finnmark för senare lek.
Vanor: Fläckiga havskatten jagar utefter bottnarna, där den med sina kraftiga käkar och tänder lätt krossar olika skalförsedda bottendjur.
Föda: Främst tagghudingar men även krabbor och andra kräftdjur, musslor och sniglar. Unga individ förtär plankton samt fiskar och fiskägg.
Fortplantning och tillväxt: Leken äger rum i juni-juli över bankar på 110-250 m djup. De 15,000-50,000 äggen läggs i kägelklotstora klumpar på bottnen och ungarna utvecklas såsom havskatten. Vid kläckningen är de 21-22 mm. Pelagiska larver av denna art har anträffats längre från kusten och på djupare vatten (264-455 m) än havskattens larver. 9-14 cm långa ungar lever på betydligt mindre djup, men redan vid 15-19 cm längd går de åter djupare, vanligtvis på 200-250 m. Under de första levnadsåren växer denna fisk ca 10 cm årligen. Vid 1 års ålder är den 15-20 cm, vid 5 år 45-60 cm. Därefter sjunker tillväxttakten till 6-9 cm per år för 5-10-åringar och till 4-6 cm för äldre fiskar. Könsmognad inträder vid 7-10 års ålder och vid en längd av 70-90 cm.
Livslängd: Minst 25 år.
Användning: Ett ekonomiskt betydelsefullt fiske utövas främst av Norge och Sovjet. Fläckiga havskatten utnyttjas dels som uppskattad matfisk, dels för framställning av läder från skinnet.
Andra namn: Panterfärgad havskatt, tigerfläckad havskatt och fläckstenbit.