Fjällbrosme

Ordning torskartade fiskar
Gadiformes
Långsträckta fiskar, vanligtvis med horisontellt långa rygg- och analfenor utmed kroppen. 7 familjer, 76 släkten och ca 414 arter, av vilka 5 lever i sötvatten.

Familj torskfiskar
Phycidae
Flertalet arter har långsträckt, avsmalnande kroppsform och 1 skäggtöm på hakan. 1, 2 eller 3 ryggfenor, 1 eller 2 analfenor. Simblåsa. Flertalet arter lever nära bottnen. 19 släkten med ca 55 arter är utbredda i arktiska och tempererade delar av Atlanten, Stilla oceanen och Norra Ishavet. En tropisk förekomst utanför Colombia. 1 sötvattensart (laken) i norra Euroasien och Nordamerika. I Europa 18 släkten och 26 arter. I Norden 16 resp 24.

Fjällbrosme
Phycis blennoidesKännetecken: Liknar lubben men har 2 ryggfenor. Kroppsformen, fjällens storlek, färgteckningen och de trådformade bukfenorna skiljer denna art från dess övriga släktingar bland torskfiskarna. Längd vanligtvis ca 60 cm men upp till 110 cm.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och Medelhavet. Utmed Afrikas västkust till mellersta Marocko.

Förekomst i Sverige: Fjällbrosmen är i Skagerack och Kattegatt en gäst från sydliga hav. Den har under 1970-talet blivit vanligare i dessa vatten och fångas där årligen. Flera fynd föreligger från Öresund och ett utanför Malmö 9/2-1955.

Miljö: Fjällbrosmen är en djupvattensfisk, som i Norden tagits på 150-375 m djup, där den uppehåller sig på mjuka bottnar. I sydligare områden och ibland i Norge kan arten stundom besöka strandnära, grunda vatten, men den kan också gå ned till ca 800 m djup.

Vanor: Simmar enstaka eller stimvis strax ovanför bottnarna. Aktiv mestadels om natten.

Föda: Kräftdjur och fiskar.

Fortplantning: I Medelhavet sker leken under våren och försommaren.

Användning: I Medelhavet fiskas fjällbrosmen regelbundet. I norra Atlanten tas den mest som bifångst med trål och långrev.

Andra namn: Bartel, vanlig bartel och kumrill.