Ordning karpfiskar
Cypriniformes
Denna ordning är den näst artrikaste av alla fiskordningar. Den består av 6 familjer med 256 släkten och ca 2.422 arter varav flertalet lever i sydöstra Asien. I Europa finns endast 2 familjer med ca 80 arter.
Familj karpfiskar
Cyprinidae
Fiskar med varierande kroppsform, antingen långsträckta eller mer kompakta med hög, rundad rygg. endast 1 rygg- och 1 analfena. Flertalet arter ger ett silverglittrande intryck då de spritter i vattnet eller välver i ytan genom att ljuset reflekteras. Saknar tänder men är i stället försedda med 1, 2 eller 3 rader tänder i svalgbotten och en hornplatta i svaljtaket eller översta delen av matsmältningskanalen. Vidare kännetecknas familjen anatomiskt med en oftast i 2 kamrar uppdelad simblåsa, som står i förbindelse med innerörat och ger en förbättrad hörsel. Hanarna och hos vissa arter även honorna utbildar under lektiden pärlliknande vårtutskott på framförallt huvudets och framkroppens hud. Familjen finns med ca 194 släkten och ca 2.070 arter i Eurasien, Nordamerika och Afrika. Det är världens artrikaste fiskfamilj, men i Europa förekommer endast 9 släkten och ca 80 arter. Samtliga arter lever i sötvatten, men några har anpassat sig till bräckvatten, särskilt i Östersjön.
Leuciscus cephalus
Utbredning: Österut i södra Ryssland till Uralfloden. Söderut till Medelhavet och Iran.
Förekomst i Sverige: Endast anträffad i Helgeån i Skåne; i Mörrumsån i Blekinge; i Nissan, Ätran och Viskan; i Göta älvs vattensystem; i Säveån, Västergötland; Åsereds älv, Örekilsälven och Svenstorps sjö i Bohuslän; i Vänern; i Bulsjön; i Motala ström upp till Norsholm och Glan samt i Svartån mellan Mjölby och Roxen i Östergötland; Mälaren samt i Hedeströmmen och Kolbäcksån i Västmanland.
Miljö, flyttning och vanor: Denna art föredrar strömmande vatten men finns även i sjöar och i Västkustens bräckvattenflodmynningar. I Finska viken uppträder den också i bräckvatten liksom i bräckvattensjöar i Österrike. Den trivs i forsar, ehuru den i sjöar uppsöker dy- och gräsbottnar. I kraftig ström står färnan gärna i ”lä”, varifrån den ofta går upp till vattenytan för att med ett plaskande fånga byte. Vinterhalvåret tillbringar den på djupt vatten medan den sommartid vistas nära ytan. På våren vandrar den stimvis upp i bäckar och floder för att leka. Under hösten sker återvandringen. F ö uppträder färnor i stim under yngre år och medelålders men blir enstöringar som storvuxna.
Föda: Frön och andra växtämnen, små kräftdjur, snäckor, maskar, insektslarver och på vattenytan nerfallna ryggradslösa djur samt stundom fiskar och fiskägg. Även grodor och vattensorkar kan ibland fångas. Storvuxna färnor tar kräftor.
Fortplantning och tillväxt: Hanarna blir oftast könsmogna vid 3-4 års ålder, honorna vid 4-5. I april-juni samlas färnorna för lek i grunda strömmar med grusbottnar och hög syrgashalt. Hanen (och en del honor) har då hudvårtor på huvud och rygg och den röda färgen på hans fenor förstärks. Antalet romkorn per hona uppgår till 50.000-200.000. De klibbar fast på växter, stenar och annat underlag och kläcks efter 8-12 dygn. Tillväxten är långsam.
Livslängd: 14 år.
Användning: Arten har ej ekonomisk betydelse men uppskattas av sportfiskare.
Andra namn: Bredpannad id, naddid, id, idmört, bjälke, bjelke, dyngprins, harnacke, hårnacke, åbuk, årännare, susare, tjockfälling och asp (i Helgeån).