Ordning kindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
Oftast långsträckt kroppsform. Huvud och kropp vanligtvis försedda med taggar och benplåtar. Bröstfenorna ofta rundade och stjärtfenan sällan kluven i två spetsar. Ordningen är representerad av 20 familjer med ca 269 släkten och ca 1.160 arter. De flesta arterna är marina och utbredda i världshaven.
Familj drakhuvudfiskar
Sebastidae
Fiskar med kroppen sammanpressad från sidorna. Rygg-, buk- och analfenor försedda med giftiga taggstrålar. Flertalet arter föder levande ungar. Familjen representeras av ca 60 släkten med ca 310 arter i alla tempererade och tropiska hav. I Atlanten finns endast 11 släkten och 58 arter. I Europa 5 släkten och 11 arter. I Norden 2 resp. 3.
Helicolenus dactylopterus dactylopterus
Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och västra Medelhavet. Utmed Afrikas hela västkust till Kap Agulhas. Kanarie- och Kap Verdeöarna. Längs Amerikas östkust från Nova Scotia, via Bahamas och Puerto Rico till Venezuela. Årsviss i Norge upp till Finnmark. Tillfälligt anträffad i Danmark och Sverige.
Förekomst i Sverige: Blåkäften har endast några gånger förirrat sig till den svenska kusten vid Bohuslän, liksom till Skagerack i övrigt. Den har anträffats vid Koster 11/4-1908 och 20/2-1909 samt sydväst om Hållö 4-9/5-1939. Senaste fynd gjordes i norska vatten nordväst om norra Bohuslän den 6/6-1980.
Miljö: Arten är en djupvattensfisk, som lever på 100-500 m-nivån och har anträffats ned till 1,000 m vid dy- och sandbottnar men ibland besöker kusternas grunda vatten.
Vanor: Blåkäften jagar i skikten strax ovan bottnen, alltså inte på densamma.
Föda: Kräftdjur, bläckfiskar och andra ryggradslösa djur men även fiskar.
Fortplantning: Blåkäften föder ungar, vilket brukar ske i mars-juli i nordliga vatten men vid Brittiska öarna under vintern. Ungar har under olika tider i stort antal påträffats i Nordatlanten. Detaljer inte kända.
Användning: Fångas för försäljning som matfisk.
Andra namn: Blåmunt kungsfisk.