Ordning karpfiskar
Cypriniformes
Denna ordning är den näst artrikaste av alla fiskordningar. Den består av 6 familjer med 256 släkten och ca 2.422 arter varav flertalet lever i sydöstra Asien. I Europa finns endast 2 familjer med ca 80 arter.
Familj karpfiskar
Cyprinidae
Fiskar med varierande kroppsform, antingen långsträckta eller mer kompakta med hög, rundad rygg. endast 1 rygg- och 1 analfena. Flertalet arter ger ett silverglittrande intryck då de spritter i vattnet eller välver i ytan genom att ljuset reflekteras. Saknar tänder men är i stället försedda med 1, 2 eller 3 rader tänder i svalgbotten och en hornplatta i svaljtaket eller översta delen av matsmältningskanalen. Vidare kännetecknas familjen anatomiskt med en oftast i 2 kamrar uppdelad simblåsa, som står i förbindelse med innerörat och ger en förbättrad hörsel. Hanarna och hos vissa arter även honorna utbildar under lektiden pärlliknande vårtutskott på framförallt huvudets och framkroppens hud. Familjen finns med ca 194 släkten och ca 2.070 arter i Eurasien, Nordamerika och Afrika. Det är världens artrikaste fiskfamilj, men i Europa förekommer endast 9 släkten och ca 80 arter. Samtliga arter lever i sötvatten, men några har anpassat sig till bräckvatten, särskilt i Östersjön.
Abramis bjoerkna
Utbredning: Österut i Ryssland till övre Volgas och Urals vattensystem. Söderut till Garonnes och mellersta Rhônes vattensystem i Frankrike, Alperna, östra Jugoslavien, Bulgarien, södra Ryssland, Kaukasus och Volgadeltat. En isolerad population i nordvästra Turkiet.
Förekomst i Sverige: Björknan finns i södra och mellersta Sverige men undviker de högre delarna av Sydsvenska höglandet. Den är sålunda anträffad i södra och östra Skåne, Blekinge, Smålands kustland och i Åsnen; Västergötland, Östergötland, Södermanland (Mälaren, Uppland, Västmanland, Närke, Dalsland (Östersjön), Vänern, och dess sjödrabanter i Värmland; Dalarna, Gästrikland (Storsjön), Hälsingland (Herten, som är nordgräns i inlandet) och längs Östkusten upp till Hudiksvalls skärgård.
Miljö och vanor: Björknan trivs bäst i sjöar och långsamrinnande åar med grunda, vegetationsrika och uppvärmda vatten. Den håller till i strandens vegetationszon. Den delar sin tid mellan att vara på bottnen och att stimvis simma omkring i vattnets mellannivåer. Sommartid är större björknor aktivast i skymningen. Om vintern söker den upp större djup.
Föda: Växtdelar och –detritus, kräftdjur, blötdjur, maskar, insekter och rom samt tidvis yngel och småfisk. Större björknor (200-300 mm) drygar ut dieten med fiskar, bl a nors.
Fortplantning och tillväxt: Vid 10-12 cm längd är björknan könsmogen. Då är hanarna 2-3 år, honorna 3-4. Arten leker i juni-juli (utomlands redan i april-maj), varvid hanarna har små vita hudvårtor på huvudet och ibland på ryggen. Lekplatsen består av gräsbevuxna, grunda sandbottnar. Hanarna kommer först till lekplatsen, där de ockuperar utvalda ställen, varefter honorna anländer. Leken brukar ske omgångsvis under några dygn i taget. Härvid plaskar fiskarna och hoppar ofta upp ur vattnet. Äggen uppgår till ca 100.000 hos en medelstor hona. De är 2 mm och fästs portionsvis på växter och kläcks efter ca 2 veckor. Björknan växer långsamt. I en sjö i sydöstra Norge var tillväxten följande: vid 1 år är arten 45 mm, 2 år 86 mm, 3 år 119 mm, 4 år 152 mm, 6 år 198 mm, 8 år 213 mm och 10 år 236 mm. Tjeckiska tillväxtdata visar en snabbare tillväxt, så att björknan vid 1 års ålder kan mäta 53-92 mm, vid 2 år 68-99 mm, vid 3 år 79-112 mm, vid 4 år 91-125 mm, vid 5 år 103-132 mm och vid 6 år 137-154 mm. I andra vatten kan tillväxten gå ännu fortare. Från olika sjöar i Tjeckoslovakien utgör extremlängderna för 7-åringar 156-258 mm, för 8-åringar 200-275 mm, för 9-åringar 152-272 mm (!) och för en 10-åring 220 mm.
Livslängd: 20 år
Användning: Används som kattmat och agn. Fångas traktvis kommersiellt som bifångst vid braxenfiske.
Andra namn: Blicka, blecka, bläcka, bjelk, kjärta, stjärta, pank, panka, blåpanka, flarna, björkfisk, saver och pläts. I Finland braxenpanka.