Bergsimpa

Ordning kindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
Oftast långsträckt kroppsform. Huvud och kropp vanligtvis försedda med taggar och benplåtar. Bröstfenorna ofta rundade och stjärtfenan sällan kluven i två spetsar. Ordningen är representerad av 20 familjer med ca 269 släkten och ca 1.160 arter. De flesta arterna är marina och utbredda i världshaven.

Familj simpor
Cottidae
Fiskar med stort huvud och proportionellt stora bröstfenor. 2 ryggfenor som hos en del arter är sammanhängande. Den främre har taggstrålar. Bukfenorna har 1 taggstråle vardera. Huden är här och var täckt av knölar, taggar och benplåtar. Sidolinje. Simblåsa saknas. Ca 70 släkten och ca 300 arter förekommer i hav och sötvatten på det nordliga halvklotet samt Argentina, sydöstra Australien och längs Nya Zeeland. I Europas saltvatten 6 släkten och 10 arter. I Norden 6 resp 8.

Bergsimpa
Cottus poecilopusKännetecken: Bergsimpan liknar mycket stensimpan med vilken den kan hybridisera och från vilken den oftast hålls isär på att sidolinjen inte når fram till stjärtfenans bas och på den innersta mjukstrålen i bukfenan, som hos bergsimpan är kortare, hos stensimpan längre än på samma fenas halva längd. Härtill kännetecknas bergsimpan av 2 pariga slemkanalsporer på hakspetsen, medan stensimpan och yska simpan blott har 1. Längd upp till 10,6 cm, i Norge 11 cm, i Sibirien 14,5 cm.

Utbredning: Österut i norra Ryssland till Ural och i mellersta Sibirien vidare till Okhotska havet och Nordkorea. Söderut till Dnjestrs vattensystem.

Förekomst i Sverige: Bergsimpan finns företrädesvis i högt belägna sjöar och vattendrag i Blekinge, Halland, Småland, Gotland (endast i Rammträsk vid Lojsta), Östergötland, Västergötland, Dalsland, Värmland och Dalarna samt Norrland där den även förekommer på låga nivåer. I fjällområdets björkregion är den blott känd från tre lokaler: Teusajaure i Lule lappmark samt i Torne lappmark i Torne träsk med tillflöden och Liedakka i Lainio älv. Vidare förekommer den utefter Östkusten i Uppland, Gästrikland, Västerbotten och Norrbotten. Såväl i inlandet som vid kusten är det en utbredningslucka mellan Dalälven och Skellefte älv.

Miljö och vanor: Bergsimpan lever stationärt i både sjöar och floder och uppehåller sig i strandkanten på stenig eller sandig botten men går vintertid till djupare vatten. I älvar där både berg- och stensimpan förekommer, håller sig den förra uppströms om den senare. I övrigt samma vanor som stensimpans.

Föda: Insekter, maskar, kräftdjur, fiskägg och yngel.

Fortplantning och tillväxt: Leken äger rum i feb-maj med parning på samma sätt som har beskrivits för stensimpan. De 100-150 äggen läggs i klump i en grop bland stenarna, där hanen vaktar under 3-4 veckor fram till kläckningen. Efter 1 år är bergsimpan 3 cm, efter 2 år 5 cm och efter 3 år 7-9 cm. Könsmognad uppnås i Lule älv efter 3 år, i sydligare vatten efter 2 år.

Livslängd: Minst 3 år.

Andra namn: Stengers, lakegers och lakatrubb.