Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

Bergsimpa

Bergsimpa

Ordning kindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
Oftast långsträckt kroppsform. Huvud och kropp vanligtvis försedda med taggar och benplåtar. Bröstfenorna ofta rundade och stjärtfenan sällan kluven i två spetsar. Ordningen är representerad av 20 familjer med ca 269 släkten och ca 1.160 arter. De flesta arterna är marina och utbredda i världshaven.

Familj simpor
Cottidae
Fiskar med stort huvud och proportionellt stora bröstfenor. 2 ryggfenor som hos en del arter är sammanhängande. Den främre har taggstrålar. Bukfenorna har 1 taggstråle vardera. Huden är här och var täckt av knölar, taggar och benplåtar. Sidolinje. Simblåsa saknas. Ca 70 släkten och ca 300 arter förekommer i hav och sötvatten på det nordliga halvklotet samt Argentina, sydöstra Australien och längs Nya Zeeland. I Europas saltvatten 6 släkten och 10 arter. I Norden 6 resp 8.

Bergsimpa
Cottus poecilopus
Kännetecken: Bergsimpan liknar mycket stensimpan med vilken den kan hybridisera och från vilken den oftast hålls isär på att sidolinjen inte når fram till stjärtfenans bas och på den innersta mjukstrålen i bukfenan, som hos bergsimpan är kortare, hos stensimpan längre än på samma fenas halva längd. Härtill kännetecknas bergsimpan av 2 pariga slemkanalsporer på hakspetsen, medan stensimpan och yska simpan blott har 1. Längd upp till 10,6 cm, i Norge 11 cm, i Sibirien 14,5 cm.

Utbredning: Österut i norra Ryssland till Ural och i mellersta Sibirien vidare till Okhotska havet och Nordkorea. Söderut till Dnjestrs vattensystem.

Förekomst i Sverige: Bergsimpan finns företrädesvis i högt belägna sjöar och vattendrag i Blekinge, Halland, Småland, Gotland (endast i Rammträsk vid Lojsta), Östergötland, Västergötland, Dalsland, Värmland och Dalarna samt Norrland där den även förekommer på låga nivåer. I fjällområdets björkregion är den blott känd från tre lokaler: Teusajaure i Lule lappmark samt i Torne lappmark i Torne träsk med tillflöden och Liedakka i Lainio älv. Vidare förekommer den utefter Östkusten i Uppland, Gästrikland, Västerbotten och Norrbotten. Såväl i inlandet som vid kusten är det en utbredningslucka mellan Dalälven och Skellefte älv.

Miljö och vanorBergsimpan lever stationärt i både sjöar och floder och uppehåller sig i strandkanten på stenig eller sandig botten men går vintertid till djupare vatten. I älvar där både berg- och stensimpan förekommer, håller sig den förra uppströms om den senare. I övrigt samma vanor som stensimpans.

FödaInsekter, maskar, kräftdjur, fiskägg och yngel.

Fortplantning och tillväxt: Leken äger rum i feb-maj med parning på samma sätt som har beskrivits för stensimpan. De 100-150 äggen läggs i klump i en grop bland stenarna, där hanen vaktar under 3-4 veckor fram till kläckningen. Efter 1 år är bergsimpan 3 cm, efter 2 år 5 cm och efter 3 år 7-9 cm. Könsmognad uppnås i Lule älv efter 3 år, i sydligare vatten efter 2 år.

Livslängd: Minst 3 år.

Andra namn: Stengerslakegers och lakatrubb.