Barrakuda

 

Ordning abborrartade fiskar

Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

Familj barrakudor
Sphyraenidae
Gäddliknande fiskar med långsträckt kroppsform och kraftiga käkar, varav den undre är längst. Kraftiga, sylvassa tänder. 2 långt åtskilda ryggfenor, varav den främre består av 5 taggstrålar; den bakre avslutas med en bakåtriktad tagg. Familjen omfattar 1 släkte med 18 arter, som är utbredda i subtropiska och tropiska delar av Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. Vid Europa endast 1 art.

Europeisk barracuda
Sphyraena sphyraenaKännetecken: Liknar en gädda till formen men har 2 ryggfenor. Färgen varierar alltefter omgivningens: brungrå, grågrön eller gulaktig med eller utan (beroende av åldern) ett 20-tal mörka, avsmalnande vertikalband, vilkas spetsar knappt passerar över den tydliga sidolinjen. Ofta 2 rader av långsträckta vita fläckar. Munhålan är gulaktig. Längd upp till 1.50 m.

Utbredning: Medelhavet, Svarta havet (sällsynt) och östra Atlanten från Biscayabukten till Angola och västerut till Azorerna. Anträffad vid Norge, Oslofjorden, men det är osäkert om fisken tagit sig dit av egen kraft.

Miljö: Fria vatten nära stränder, helst över sandbottnar med vegetation mellan 0-25 m men kan gå ned till ca 100 m djup.