Ordning gädd- och laxfiskar m fl
Salmoniformes
En heterogen grupp av fiskar bestående av 15 familjer, 90 släkten och 320 arter. I Europa endast 5 familjer, varav, 1 är inplanterad.
Familj laxfiskar
Salmonidae
Kraftigt byggda fiskar med avlång, spolformad kropp. Ett gemensamt drag för alla familjens arter är en liten fettfena (ett hudveck utan fenstrålar) på bakryggen. Alla arter är antingen anadroma eller helt sötvattenlevande.
Familjens systematik är invecklad och har varit föremål för många undersökningar. Lokala varianter utbildas snabbt. Förmodligen finns flera biologiska arter än som f n är kända. Laxfiskarna har exempelvis under sin utveckling genomgått upprepade kromosonfördubblingar. Arterna finns huvudsakligen i tidigare nedisade områden på den norra hemisfären. Landisarnas fram- och tillbakaryckningar har ytterligare komplicerat evolutionsförloppet. Det är kanske omöjligt att för laxfiskarna åstadkomma en fylogenetiskt korrekt systematik.
Familjen omfattar 10 släkten och ca 68 arter, med utbredning i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Inplanteringar har företagits i Sydamerika och Australien samt dessutom i stora delar av Afrika och Asien utanför det spontana förekomstområdet. I Europa finns 9 släkten och förmodligen ca 15 arter, men 8 är inplanterade.
Bäckröding
Salvelinus fontinalis
Kännetecken: Marmorerad eller flamfläckig rygg. Denna fisk ser på rygg och sidor ut som en öring, ehuru med ljusa fläckar, och på buken som en rosafärgad röding. Har vita fenkanter (saknas hos öringen). I lekdräkt har hanen ljus rygg och svarta sidor samt påminner om canadarödingen. Längden kan uppgå till 80 cm men är vanligen mindre. Vikt över 2,2 kg, i Finland 3,7 kg, i hemlandet 6,6 kg. Arten bildar hybrider med rödingen och i uppfödningsanstalter fertila bastarder med canadarödingen. De förra kallas bröding, de senare splejk. I fiskodlingsanstalter erhålles stundom bastarder mellan bäckröding och bäcköring. De kallas tigerforell eller tigerfisk.
Utbredning: Inplanterad i Europa 1884 och finns nu i stora delar av mellersta Europa samt traktvis i Norge, Sverige, Finland, Danmark och Storbritannien. Söderut till Pyrenéerna, södra Frankrike, norra Italien, forna Jugoslavien och Rumänien. Hemtrakten är östra Nordamerika. Inplanterad också i västra Nordamerika, Argentina, Asien, Sydafrika och Nya Zeeland.
Förekomst i Sverige: Arten importerades till Sverige första gången år 1892 och inplanterades först i fjällvatten. Resultaten av inplanteringarna har varit ojämna. Mångenstädes har de helt misslyckats, men på andra håll som sjöar i Skåne, Västergötland, Närke, Södermanland, Dalarna och ställvis i Norrland har arbetet gett resultat. 1980-1981 fångades 8 bäckrödingar i Öregrundsgrepen utanför norra Uppland; de var rymlingar från en närbelägen fiskodling.
Miljö: Denna rödingart föredrar kalla, rinnande vattendrag och mindre bäckar men norrut finns den även i kallsjöar. I vissa fall kan den uppehålla sig i varmare vatten under förutsättning att syrgashalten är hög. I vattensystem, där öringen finns, håller sig bäckrödingen till de översta delarna av systemet.
Vanor: För ett kringströvande liv både upp- och nedströms tills den hittar en bra plats, där revir etableras. I sommarskymningen går den upp på grunda vatten i strandkanten men under varma sommardagar uppsöks sjöarnas kalla djuphålor.
Föda: Insekter, maskar och fiskar. Både yt- och bottenfaunan utnyttjas.
Fortplantning och tillväxt: Vid 2 till 4 år blir bäckrödingen i regel mogen för lek. I Wisconsin, USA, är flertalet individ (hanar och honor) könsmogna vid ungefär 1 års ålder. Arten uppsöker om hösten (i Sverige vanligtvis i sept-okt) grusbottnar i strömmande vatten eller i kalla sjöar. Lekvandringen kan ske både upp- och nedströms. Leken äger rum under 2-3 veckor. Äggen, som uppgår till ca 2,000 per kg kroppsvikt (medeltal ägg i Wisconsin: 300-400), läggs efter det att honan grävt en lekbädd, varunder hanen försvarar sin uppvaktande plats vid hennes sida. Äggen kläcks efterföljande vår. Flertalet bäckrödingar stannar i lekbäcken fram till våren.
Tillväxten är snabbare än övriga laxfiskars. I Västerbotten har konstaterats att ungarna vuxit från 20 till 50-60 mm på 5 veckor. Efter andra sommaren väger arten 100-200 g. Vid 3 till 4 års ålder kan böckrödingen vara av kilovikt.
Livslängd: 5 år.
Användning: Odlas som dammfisk, för försäljning som matfisk och som sättfisk. Uppskattad sportfisk.