Bäcköring

Ordning gädd- och laxfiskar m fl
Salmoniformes
En heterogen grupp av fiskar bestående av 15 familjer, 90 släkten och 320 arter. I Europa endast 5 familjer, varav, 1 är inplanterad.

Familj laxfiskar
Salmonidae
Kraftigt byggda fiskar med avlång, spolformad kropp. Ett gemensamt drag för alla familjens arter är en liten fettfena (ett hudveck utan fenstrålar) på bakryggen. Alla arter är antingen anadroma eller helt sötvattenlevande.
Familjens systematik är invecklad och har varit föremål för många undersökningar. Lokala varianter utbildas snabbt. Förmodligen finns flera biologiska arter än som f n är kända. Laxfiskarna har exempelvis under sin utveckling genomgått upprepade kromosonfördubblingar. Arterna finns huvudsakligen i tidigare nedisade områden på den norra hemisfären. Landisarnas fram- och tillbakaryckningar har ytterligare komplicerat evolutionsförloppet. Det är kanske omöjligt att för laxfiskarna åstadkomma en fylogenetiskt korrekt systematik.
Familjen omfattar 10 släkten och ca 68 arter, med utbredning i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Inplanteringar har företagits i Sydamerika och Australien samt dessutom i stora delar av Afrika och Asien utanför det spontana förekomstområdet. I Europa finns 9 släkten och förmodligen ca 15 arter, men 8 är inplanterade.

Bäcköring
Salmo trutta farioKännetecken: Denna öring skiljer sig från insjööring och havsöring genom den mindre storleken, den mörkt grön- och gulaktiga glansen och genom att den aldrig blir silverblank. I ungdomsstadier har bäcköringen samma utseende som havs– och insjööringen. Som vuxen bibehåller den ungdomsdräkten. Färg, teckning och storlek varierar mycket. Bäcköringen blir sällan längre än 15-25 cm, men i näringsrika vatten betydligt större. Största längd och vikt i Sverige är ca 60 cm resp 4,3 kg (Ljusnarsberg, Västmanland), Vanligtvis är maximivikten 1-1,5 kg. Möjligen finns i övre Vindelälven storvuxna bäcköringar på över 73 cm och upp till ca 6 kg, men de kan bestå av vandrande insjööringar. I Norge har bäcköringen nått 63 cm och i Finland 3,7 kg.
I fiskodlingsanstalter erhålls stundom bastarder mellan bäcköring och bäckröding. I vilt tillstånd har detta ägt rum i Montana, USA. De kallas tigerforell eller tigerfisk.

Utbredning: Österut till Ural och Moskvatrakten. Söderut till sydligaste Spanien och Frankrike samt norra Italien. Inplanterad i USA.

Förekomst i Sverige: Kalla och rinnande vatten över hela Sverige men saknas i regel på slättområdena. Dock finns den i flera strömmande vatten i Skåne, t ex i nästan alla tillflöden till Ringsjön; i Björkaån som rinner till Vombsjön; i Klingvallsån m fl. I fjällen går den upp i lavzonen.

Miljö: Bäcköringen lever hela sitt liv i strömmar från små bäckar till stora älvar.

Flyttning: Ehuru bäcköringen mestadels är stationär har vissa individ en påtaglig vandringsdrift, särskilt i fjällen.

Vanor: Som ovan nämnts är bäcköringen i stort sett stationär och intar gärna en favoritplats i en hölja bakom en sten e d. Bäcköringen försvarar sin ståndplats mot andra öringar och därifrån gör den rusher för att snappa förbiglidande byten.

Föda: Hela livet igenom förtär bäcköringen insekter av olika slag samt deras larver och nymfer, andra ryggradslös bottendjup och mindre fiskar.

Fortplantning och tillväxt: Vid 2 till 5 års ålder (hanar ofta vid 3 år, honor vid 4) och redan vid 15-20 cm längd blir bäcköringen lekmogen. Rommängden uppgår till 1.000-2.500 ägg för en hona på 1 kg. Leken försiggår under hösten (i Sverige sept-nov, i mellersta och västra Europa dec-jan) på grunt och strömt vatten över grusbottnar men kan även äga rum på sand. Äggen kläcks efterföljande vår. Bäcköringens tillväxt är ytterst olika i skilda vattendrag. I näringsrika vatten blir den efter 6-8 år 40-50 cm lång. Se om storleken under kännetecken.

Livslängd: 19 år.

Användning: Föremål för såväl yrkes- och husbehovs- som sportfiske.

Andra namn: Strömöring, strömlaxöring, bäcklaxöring, gullspångsöring, röding, källax, bäckforell, stenbit, börting och i Lycksele lappmark ruda.