Ordning nejonögon
Petromyzontiformes
I havs-, bräck- och sötvatten levande arter, som alla ingår i familjen nejonögon (Petromyzontidae). Samtliga arter fortplantar sig i sött vatten, varför en del av dem flyttar till och från havet.
Familj nejonögon
Petromyzontidae
Ålliknande kroppsform utan pariga fenor. Flertalet arter lever endast i sötvatten. Familjen är indelad i 6 släkten med 41 arter, varav 32 endast i sötvatten. 18 arter är parasitiska. Familjen är utbredd på alla kontinenter utom Afrika och Antarktis men finns längs Afrikas norra kuster. I Europa 4 släkten och 11 arter, i Sverige 2 släkten och 3 arter.
Bäcknejonöga
Lampetra planeri
Kännetecken: Liknar mycket flodnejonöga men skiljs från denna på mindre storlek, på att de två ryggfenorna oftast förenas av ett hudveck, på att buken saknar prickar och att sugskålen är försedd med färre och svagare tänder. Längd upp till 32 cm men sällan över 16 cm.
Utbredning: Sydgränsen går över nordöstra Spanien, södra Frankrike, sydöstra Italien, västra Grekland och mellersta Ryssland.
Förekomst i Sverige: Större och mindre vattendrag i hela landet med undantag för de nordvästra delarna. Tämligen sällsynt i Skåne. Överskrider ej barrskogsregionen.
Miljö: Uteslutande i sötvatten. Arten håller till i rinnande vatten, oftast bäckar och floders övre delar, där den anses vara ganska stationär. Man har studerat bäcknejonögat i akvarier och fann då att det byggde tunnlar i bottnen, som det endast lämnade nattetid.
Flyttning: I mars-maj vandrar bäcknejonögat uppströms för att leka, varvid förflyttningar från större till mindre vattendrag kan äga rum.
Vanor och föda: Larverna ligger nedgrävda i på organiska ämnen rik dy eller sand bland rötter av vattenväxter. Där filtrerar de mikroorganismer från dyn. De vuxna bäcknejonögonen intar ingen föda. De är till en början nattaktiva, men under lekvandringen blir de alltmer aktiva om dagen.
Fortplantning och tillväxt: Efter metamorfosens slut, vid en trolig ålder av 4,5-5,5 år, samlas under april-juni bäcknejonögonen i smärre sällskap i strömmande vatten för att leka över gropar i grunda bottnar med grus och små stenar. Hanarna bygger och försvarar lekgropar på samma sätt som hos flodnejonögat. Leken sker under dagen och ibland i starkt solljus. Under lekakten kan flera hanar ringla sig kring honans kropp och ytterligare andra hanar simmar därunder flitigt omkring honans stjärtparti. De kan möjligen bidra till fertilisering av äggen. Under den några sekunder korta ”kopulationen”, då könsöppningarna nästan möts, är hanen fastsugen på honans huvud och hans bakkropp tvärvirad som en ögla kring honans. Med kraftiga vibrationer av båda könens kroppar avges och befruktas 10-15 ägg, som genom vattenvirvlar bäddas ner i sand- och grusbottnen. Beroende på sin storlek producerar honan totalt 350-1,800 ägg. De kan under ett 10-tal ”parningar” avges under 1 dag, men honan kan fortsätta att ”leka” under flera dagar efter det att hennes sista ägg avgivits. Hanarna leker under dubbelt så lång tid som honorna eller upp till ca 2 veckor, varunder de ”kopulerar” 30-60 gånger. Därefter dör de utlekta fiskarna. Bäcknejonögats romkorn är större än flodnejonögats. Äggen kläcks vid en vattentemperatur av 10°C efter 3-4 veckor men i varmare vatten redan efter 3-7 dygn. Ungarna gräver ned sig i bottendyn. Här tillbringar de med avbrott för etappvisa förflyttningar nedströms minst 3 år, måhända 4 eller 5, innan de vid 10-20 cm längd förvandlas till färdigbildade nejonögon.
Livslängd: 4-5 år.
Status: Under stark tillbakagång.
Användning: Bäcknejonögat används ej till människoföda men brukas som agn.
Andra namn: Igelnejonöga. Larven kallas linål.