Ordförklaringar

Aberrant: Avvikande. T ex; från det normala avvikande färg eller form hos en djurart.

Adult: Vuxen, könsmogen.

Akvatisk: Som hör samman med vatten, vattenlevande.

Amfibier: Groddjur.

Amfipoder: Märlkräftor.

Anadrom: Kallas en fisk som vandrar från hav till sötvatten för att leka.

Baltisk: Som avser Östersjön.

Binokulärt seende: Seende med bägge ögonen. Underlättar uppfattningen av djup.

Biotisk: Beteckning på levande delar av miljön. T ex: biotiskt samhälle = ett samhälle av levande organismer (växter eller/och djur); biotiska faktorer = biologiska orsaker; biotiska relationer = levande organismers inbördes påverkan genom t ex predation, parasitism, konkurrens, symbios etc.

Biotop: Livsmiljö som är en organisms typiska levnadsplats, där den oftast finner för sitt levnadssätt optimala förhållande.

Copepoder: En grupp småkräftdjur, oftast ingående i söt- eller saltvattensplankton.

Cykloidfjäll: Fiskfjäll med jämn, rundad kant. Dessa fjäll överlappar varandra taktegelformigt.

Dentin: Tandben; den hårdvävnad som huvudsakligen bygger upp tanden.

Detritus: Fint sönderfallande eller förmultnande rester av växter och djur som i vatten ofta avlagras i form av dy eller gyttja. Kan också beteckna annan materia som eroderats eller spolats bort.

Diatoméer: Kiselalger.

Dystrof: Brunfärgad av jord. T ex: dystrofa vatten = brunfägade av humusämnen.

Ekologi: Vetenskapen om relationerna och samspelet mellan organismerna och deras miljö. Ekologin är deras miljö. Ekologin är den grundvetenskap, varpå underhåll, bevarande, skötsel och utnyttjande av naturresurser och därmed även människans välfärd bör bygga.

Ekosystem: Avgränsat system i naturen, bildat av samspelet mellan levande organismer och deras fysiska och kemiska miljö (t ex klimat, fuktighet, berggrund, jord, vatten), alltså en grästuva, en insjö, en bergssluttning, en barrskog eller helajorden inkl biosfären.

Endokrin: Inresekretorisk.

Estuarium: Flodmynning i havet, som genom tidvattnets inverkan hålls fri från avlagringar.

Etologi: Läran om djurens beteende.

Eutrof: Näringsrik, välnärd, växtrik. Används oftast om sötvatten med frodig växtlighet.

Evertebrater: Ryggradslösa djur.

Evolution: Utveckling.

Fauna: Alla inom ett visst område eller under en viss period förekommande djurarter.

Feromoner: Doftämnen avsedda för kemisk kommunikation och signaler mellan individer av samma art, oftast i samband med fortplantning.

Fosfat: Fosforsyrornas salter och estrar.

Fotoforer: Lysorgan, alstrande ljus genom en specialiserad ämnesomsättning i särskilda lysceller. Flera arter kan "blinka" med sina ljusorgan. Hos några arter lever ljusalstrande bakterier inuti lyscellerna. Hos varje art bildar ljuscellerna ett visst mönster, vilket underlättar identifieringen.

Fotosyntes: Koldioxidassimilation.

Fylogenetisk: Som rör härstammning; av fylogeni = växt- och djurarternas utvecklingshistoria.

Gammarider, Gammarus: Märlkräftor.

Ganoin: Emaljliknande ämne som utgör det yttersta skiktet i en del fiskars fjäll (s k ganoidfjäll).

Gissel: Benämning på grövre flimmerhår.

Guanin: Reflekterande kristaller i vävnaden hos djur.

Gulesäck eller Gulblåsa: Ett hos den nykläckta fisklarven näringsrikt, svulstliknande utskott försett med blodkärl och ofta oljedroppar. Det resorberas efter hand, innan larven börjar att aktivt inta näring.

Humus: Jord eller mylla, oftast betecknande ett förmultningsstadium av organiska substanser.

Hydrografisk: Vattenbeskrivande, av hydrografi = vetenskapen om vatten.

Hydroider: En klass (Hydrozoa) av nässeldjur omfattande hydroidpolyper och -medusor.

Hydrostatiskt tryck: Det tryck i en vätska som beror på vätskelagren ovanför.

Hölja: En plats bakom ett klippblock, en sten, en djup grop e d i skydd för strömmen av rinnande vatten.

Isoton: Kallas en atomkärna som har olika många protoner men samma antal neutroner.

Katadrom: Kallas en fisk som fortplantar sig i havet men tillbringar en stor del av sitt liv i sötvatten.

Kelp: En brunalg, (Macrocystis), den längsta av alla kända alger (upp till 40 m).

Kromatoforer: Färgbärande pigmentrika celler i huden hos vissa djur, där snabba förändringar i hudfärgen kan uppstå.

Krustacéer: Kräftdjur (Crustacea).

Litoral: Som hör till stranden, kusten. Betecknar en zon vid eller nära havsstranden eller vattenlinjen. Även beteckning på områden mellan hög- och lågvattenmärken.

Membran: Cellvägg.

Metabolism: Ämnesomsättning.

Metamorfos: Omvandling, förvandling; benämning på det förhållandet att vissa djur genomgår ett antal larvstadier, som i utseende starkt avviker från föräldrarnas.

Migration: Flyttning, vandring.

Mollusker: Blötdjur (Mollusca). Dit hör bl a snäckor, musslor och bläckfiskar.

Morfologi: Läran om djurorganismernas form och struktur.

Neritisk: Bunden till kustnära vatten, oftast inom kontinentalsockelzonen.

Nitrat: Saltpetersyrans salter och estrar.

Oceanisk: Som förekommer långt ute i havet, oftast utanför kontinentalsockelzonen.

Oligotrof: Näringsfattig, växtfattig. Används oftast om sötvatten med gles eller ingen växtlighet.

Osmoreglering: Upprätthållande av kroppsvätskornas osmotiska tryck.

Osmotiskt tryck: Det tryck som fordras för att en lösningsmedels kemiska potential skall stiga till det värde som gäller för det rena lösningsmedlet.

Otoliter: Hörselstenar. Inlagring av kalk i otoliter sker främst vid gynnsam näringstillgång och vattentemperatur. Härigenom uppstår årsringar i otoliter hos fiskarter levande i tempererade vatten, vilket avslöjar ålder och tillväxt.

Pelagisk: Levande eller svävande (om ägg, larver och planktonorganismer) fritt i vattnet, oberoende av bottnen. Den pelagiska zonen är alltså det fria vattnets skikt.

Population: Stam eller bestånd av en växt- eller djurart inom ett visst område, som där kan fortplanta sig.

Predation: Bytestagande hos djur, som dödar och äter andra djur.

Predatorer: Djur som dödar andra djur för att kunna leva.

Protraktil: Som kan formas till ett framskjutande rör. T ex: munnen hos vissa fiskar.

Recent: Nutida eller sentida; levande eller utvecklad i nu- eller sentid.

Refraktion: Ljusbrytning.

Reproduktion: Fortplantning.

Revir: Ett mer eller mindre begränsat område, som en eller flera individer av en djurart uppehåller sig på och som kan försvaras mot artfränder.

Salinisk: Salthaltig.

Salinitet: Havsvattnens salthalt.

Sediment: Avlagring.

Senglacial: Perioden under den senaste inlansisens avsmältningstid.

Submarin: Undervattens-.

Substrat: Underlag, grundval.

Taxonomi: Vetenskapen om klassificering och namngivning av växter och djur efter deras inbördes släktskap.

Terminal: I toppen, i spetsen. Betecknar hos fiskar munnens placering på huvudets främsta del till skillnad från på undersidan resp från överbett och underbett.

Termisk: Som har att göra med värme, värme-.

Terrester, terrestrisk: Levande på land.

Undulera: Utföra vågrörelser.

Vegetal: Växt-, t ex vegetal näring i motsats till animala ämnen.

Vertebrater: Ryggradsdjur.

Virulent: Kraftigt sjukdomsalstrande.

Västerhavet: Sammanfattande benämning på haven väster om Sverige, dvs Kattegatt och Skagerack.

Årsviss: Varje år förekommande.

Österhavet: Sammanfattande benämning på haven öster om Sverige, dvs Östersjön och Bottniska viken med Finska viken.

Med ramar Huvudsida/With frames Main page


Created by Anders Ivarsson
Copywright
© 1997 by Anders Ivarsson
All rights reserved.