Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

Mindre hälleflundra

Mindre hälleflundra
Se Bilder

Common names

Ordning plattfiskar (eller flatfiskar)
Pleuronectiformes
Alla färdigomvandlade plattfiskar har kroppen tillplattad från sidorna. ynglen har däremot sedvanlig symmetrisk fiskkroppsform med ögonen sittande på varje sida av huvudet. Larverna simmar i “upprätt” ställning. Under de 2 första levnadsmånaderna efter kläckningen vandrar det ena ögat genom huvudet eller längs dess utsida över till andra sidan. Den gamla fisken har således ögonparet sittande på ena sidan. Samtidigt vrids huvudet så att dess “översida” kommer på ena kroppssidan. Denna komplicerade förändring innebär en nästan total modifiering av skallben, nerver och muskler. Ögonsidan blir mörkpigmenterad och något konvex, blindsidan blir däremot vit eller ljust opigmenterad och platt. Det är i detta slutstadium av förvandlingen som bottnarna uppsöks och fisken börjar simma på sidan. De mjukstrålade rygg- och analfenorna är oftast långa och sträcker sig utmed hela kroppskanterna. Hos många arter en tagg framför analfenan. De omvandlade fiskarna saknar nästan alltid simblåsa.
Ordningen omfattar 6 familjer, ca 117 släkten och ca 538 arter.

Familj spättor
Pleuronectidae
Högersidan är i regel ögonsida. Äggen saknar oljedroppe. 41 släkten med ca 99 arter är utbredda i Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. Några arter finns i bräckvatten och några kan besöka sötvatten. I Europa resp Norden 8 släkten och 8 arter.

Mindre hälleflundra
Reinhardtius hippoglossoides

Kännetecken: Denna fisk liknar hälleflundran, men ögonsidan (högersidan) är blott obetydligt mörkare än blindsidan och det vänstra ögat sitter på huvudets överkant. Detta är en intressant anpassning till ett delvis pelagiskt liv. Längd och vikt upp till 1,20 m resp. 44,5 kg.

Utbredning: Norrut till norra Spetsbergen och Novaja Semlja. I västra Atlanten längs sydöstra Grönland och utmed dess västkust upp till Thule resp. från Baffins land till Nova Scotia. I Stilla havet längs Asien från Japan till Berings hav och utmed Nordamerika från Alaska till Baja California. Arten är årsviss utanför Norge.

Miljö och vanorLiten hälleflundra är i Gamla världen arktisk med preferens för kalla vatten under 4°C. Den uppehåller sig på bottnen vid nivåer mellan 200 och 2,000 m. Den simmar och jagar även i fritt vatten, varvid den vuxna fisken under längre simturer håller ryggfenan uppåt, alltså simmande på högkant.

FlyttningLekvandringar från norra Grönland till lekplatser i södra Davis sund.

FödaFiskar som polartorsk, torskkungsfiskarrötsimpatobis och lodda samt kräftdjur och bläckfiskar.

Fortplantning: Leken sker sommartid bl a vid västra Grönland på 700-2,000 m djup och mellan Vesterålen och Björnön på 400-800 m djup. Ägg och larver är pelagiska. Rommen kläcks efter 5-14 dygn beroende av temperaturen. Larverna är då 10-16 mm. Vid ca 70-90 mm längd sker omvandlingen, varefter ungarna uppsöker bottnen. Då är blindsidan vit, men vid 12-13 cm längd blir fisken allt mörkare och vid 25 cm längd har dess blindsida blivit alldeles mörk. Honan blir könsmogen tidigast vid 9-10 års ålder, då hon mäter 60-70 cm, hanen efter 7 år.

Användning: Av ekonomisk betydelse framförallt på Grönland, där den pilkas från isar, och i norra Norge.

Annat namn: Liten helgeflundra och liten hälleflundra.