Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

Mal

Mal

Ordning malfiskar
Siluriformes

Långsträckta fiskar av vilka flertalet är försett med skäggtömmar, som har en viktig funktion att lokalisera föda. Några arter kan avge giftiga sting. Oftast naken hud.

Familj malar
Siluridae
Mycket långsträckt kropp. Den lilla ryggfenan sitter mycket långt fram. Analfenan sträcker sig utefter den bakre hälften av kroppen. Simblåsa med luftgång, som leder till svalget.
Familjen förekommer med ca 15 släkten och ca 70 arter i Europa och Asiens sötvatten med merparten i sydöstra Asien. I Europa 1 släkte med 2 arter.

Mal
Silurus glanis
Kännetecken: En långsträckt fisk med slät hud, brett huvud och 6 skäggtömmar, varav 2 långa på överkäken och 4 kortare på underkäken. Färgen varierar på den mörka översidan från olivbrun till blåsvart, sidorna är ofta ljusare och marmorerade, undersidan från grå till vit. Malen är den största av alla malfiskar och en av de största sötvattensfiskarna i världen. Den är Gamla världens längsta genuina sötvattensfisk: 5 m resp 330 kg har rapporterats från Dnjepr. Det största svenska exemplaret var 3,6 m långt och vägde ca 180 kg (Mälaren 1871) och det näst tyngsta vägde 139 kg (Emån).

Utbredning: Österut i Ryssland till Urals vattensystem samt i Asien till Kazakhstan. Söderut till övre Rhône. Alperna, östra Jugoslavien, nordöstra Grekland, Mindre Asien, norra Iran och Turkmenien. Inplanterad i Italien och England samt utanför det naturliga utbredningsområdet i Grekland och Frankrike.

Förekomst i Sverige: Malen finns eller har funnits i följande vatten: Helgeån, Osbysjön, Skeingesjön, Ivösjön, Klabysjön, Araslövsjön och Immeln i Skåne; i Holjeåns vattensystem i Blekinge; i Helgeån, Ryssbysjön, Viredstadssjön, Steningen, Såganässjön, Möckeln, Helgasjön, Stensjön, Emån, Försjön, Humeln, Tvingen, Nejern, Storuttern, Versjön, Stora och Lilla Ramsjön, Göten, Maren och Godasjön i Småland; Svartsjön och Hunn i Östergötland; i Tisnaren i Östergötland-Södermanland; Båven, Kvarnsjön, Edebysjön, Borsjön och Tjurlången i Södermanland. I Mälaren och Hjälmaren fanns malen förr och existerar möjligen alltjämt. Några fynd har emellertid inte gjorts sedan 1891 resp 1900-talets början. Under 1980-talet tycks malens utbredning vara inskränkt till Helgeån, nedre Emån och Båven, men under 1983 fångades arten också i Exen och Stensjön i Småland. I Östersjön anträffas malen regelbundet utanför Emåns mynning, vartill kommer ett fynd 6/8-1977 i södra Kalmarsund 1 km utanför Öland och i sept 1956 vid ön Furilden utanför nordöstra Gotland.

Miljö och vanor: Malen Lever i både stillastående och svagt rinnande vatten samt besöker även bräckvatten. Om dagen ligger den nere på mjuka bottnar, med vilka dess svarta ryggfärg väl sammansmälter. Den gömmer sig också bakom trädrötter och i håligheter. Nattetid är malen verksam, jagande på olika nivåer, även uppe på grundvatten. Den är en rovfisk, som kan hugga rätt stora byten av fiskar och groddjur. Om vintern gräver den ned sig i bottenslammet och faller i ett dvalliknande tillstånd.

Föda: Framförallt fiskar, som ål, lake, sutare, braxen och mört, men även kräftor, vattenödlor, grodor, vattensorkar. Som ung äter malen insekter, maskar, kräftdjur, blötdjur och fiskyngel.

Fortplantning och tillväxt: Malen blir i Sverige icke könsmogen förrän den väger mer än 3-4 kg. Utomlands kan den bli könsmogen vid en vikt av 2 kg och 3 års ålder, men ofta ej förrän vid 4-5 år för hanar resp 5-6 år för honor. Hos oss har lek aldrig studerats. I Mellaneuropa äger den rum i april-juli, då vattnet är ca 20°. Malarna kommer parvis in till strändernas täta vegetation, gärna bland trädrötter, eller till översvämmade gräsängar. Honan bygger ett enkelt bo av växter eller snarare en liten “hage” med vallar av gräs, där hanen kurtiserar honan, tills hon lägger de ljusgula, ca 3 mm stora äggen däri. De hos mindre malhonor 20,000-60,000 äggen – hos stora honor upp till 467,000 – fastnar på boväggarna eller på omgivande vattenväxter, där hanen vaktar dem tills kläckningen sker efter ca 3 dygn, ibland vid kallvattenflöde först efter 8-14 dygn. Den nykläckta larven är 7 mm. Den sitter fästad vid en växt under flera dygn tills gulesäcken är förbrukad, varefter den övergår till planktondiet.
Tillväxten är snabb. Månadsgammal mäter ungen 3-4 cm och efter 1 år ca 20 cm, då malen kan väga 0,3-0,7 kg, efter 2 år 1-1,5 kg. En mal på 30 kg är ungefär 1,6 m lång. I dammar i Ungern växer malen på en sommar upp till 3-4 kg. I Tjeckoslovakien har följande medelvärden för tillväxt konstaterats: vid 7 år 848 mm, 9 år – 1,008 mm, 11 år – 1,147 mm, 13 år – 1,280 mm, 15 år – 1,425 mm, 17 år – 1,515 mm, 19 år – 1,621 mm, 21 år – 1,730 mm.

Livslängd: 80 år, vilket är den högsta kända åldern för en genuin sötvattensfisk, jfr stören.

Användning: I Donauländerna och hela Östeuropa är malfisket betydande. Arten tas med bottengarn, ryssjor och ståndkrok. Traktvis bereds kaviar av rommen.