Skip to content

Välkommen till Fiskbasen.se! Vi har samlat information om mer än 280 olika fiskar i svenska vatten. Vår vision är att sprida kunskap om svenska fiskar, vattendrag och natur. Vi vill leva upp till Fiskbasen.se – Allt om svensk fisk! Förutom mängder av fiskar hittar du fiskrecept, diskussioner kring miljö och utfiskning samt samlingssidor för sportfiskare, färsk fisk och bästa fiskeställena. Välkommen till Sveriges sida om fisk!

Brun dvärgmal

Brun Dvärgmal

 

Ordning malfiskar

Siluriformes
Långsträckta fiskar av vilka flertalet är försett med skäggtömmar, som har en viktig funktion att lokalisera föda. Några arter kan avge giftiga sting. Oftast naken hud.

Familj dvärgmalar
Ictaluridae
Relativt småvuxna malfiskar, som sällan blir större än 30-35 cm men kan nå 1,6 m. De är försedda med 8 skäggtömmar (2 på nosens ovansida, 2 på kinderna och 4 på hakan) och 1 fettfena. Rygg- och bröstfenorna har 1 tagg. Simblåsa. Familjen är indelad i 6 släkten med ca 45 arter, vilka är hemmahörande i Nord- och Mellanamerika. Flera arter har inplanterats i Europa men endast 2 har etablerat självreproducerande bestånd.

Brun dvärgmal
Ameiurus nebulosus
Kännetecken: Mörkt gröngrå eller svart eller gulbrun eller brun med svart eller mörkbrun marmorering. Undersidan är vit eller gulvit. Längd vanligtvis 25-30 cm men kan nå 45 cm. Vikt upp till 2 kg.

Utbredning: Inplanterad i Europa. Infördes i slutet av 1800-talet, till Norge 1890 och finns där än. Den förekommer också i Danmark och Finland. Beträffande den exakta utbredningen i Europa se underSvart dvärgmal. Artens hemland är östra Nordamerika men har blivit inplanterad mångenstädes i USA och finns nu även i de västra delarna. Inplanterad också i Sydamerika och Nya Zeeland.

Miljö och vanor: Dvärgmalen lever i stillastående eller svagt rinnande vatten med helst dyig botten. Den föredrar även mycket grunda, nästan uttorkade dammar. Arten kan uthärda låga syrehalter och höga temperaturer. Den är aktivast om natten men ingalunda passiv om dagen. Den tillbringar vintern i ett dvalliknande tillstånd.

Föda: Allt slags rov, ofta fiskägg och -yngel samt grodor, sniglar, kräftor, mygg- och andra insektlarver. Också växtdelar.

Fortplantning och tillväxt: Leken sker på våren eller försommaren samt en andra gång senare på sommaren över grunda slambottnar. Båda könen rensar en bottenhålighet från slam eller gräver med munnen en grop i bottnen. Under parningsspelet är det icke blott synen utan även kemiska sinnen, som är av betydelse. Leken äger rum i bohålan, varvid fiskarna står sida mot sida med huvudet mot den andras stjärt. 4,000-13,000 ägg läggs i omgångar under 1-2 dygn. Paret vaktar äggen, och honan “ruvar” dem genom att ligga på dem. Rommen, som oavbrutet hålls mer eller mindre i rörelse genom föräldrarnas aktivitet, kläcks efter 6-10 dygn. Larverna vaktas oftast av hanen, som stundom tar in dem i munhålan och försöker hålla dem i ett tätt stim. Ibland (ca 34%) vaktar honan ungarna. Efter 12 dygn kan ungarna simma i högre vattenlager. Ynglen går även senare samman i stim.

Livslängd: Över 13 år.

Användning: Av ekonomisk betydelse i Nordamerika som matfisk och av den anledningen införd i Europa. Uppskattas i Nordamerika också som sportfisk.